Liten är jätteledsen och önskar att det som hände i går aldrig hade hänt. Mitt hjärta gråter, men det är bra att han är ledsen, det tyder på att han förstår vad som kunnat hända.

Olle är på Centralen. So far, so good.

Jag vill (läs: förstår att jag borde passa på när det inte är mörkt och blåsigt men vill…nej) ut och cykla, men väntar tills Olle sitter på tåget mot Lund. Det vore ju gräslig att inte kunna hjälpa honom om något strular.

Tvätten är vikt och disken är diskad. Ångestklumpen i magen (gårdagens chock och dagens tågresa spökar för mig) hoppas jag kunna lösa upp med lite motion och mycket varmt te. Trots allt skönt med en ledig fredag. (Skrev hon innan hon kollade jobbmejlen…)