Jag hade kört fram till kedjan mellan muren och staketet.
Äntligen kom han.
Fick se mig i bilen.
Blev glad och vacker.
Började leende springa mot mig.
Äntligen kom han.
Springande.
Kedjan.
Han stannar inte.
Kedjan.
I magen.
Han studsar bakåt.
Landar på ryggsäcken.
Slår bakhuvudet i blöt asfalt.
Jag kastar mig ur bilen.
Hör hans gråt efter mamma.
Paniken.
Hans.
Min.
Jag tar honom i min famn.
Aldrig vill jag släppa.
Min älskade unge.

Nu sitter han i soffan med ont i huvudet.
Och jag mår illa.