Halv tio ringde Liten. Ledsen och lite yr. Jag bad honom äta något och han sade att han klarade sig ensam ett tag till. Halv tolv ringde jag för att fråga vad han ville ha till lunch. Inget svar på mobilen. Inget svar på hemtelefonen. Jag ringde och ringde. Tänkte ”Han ligger i min säng och har glömt ta upp telefonerna” och ringde Sten som inget hört. Trots att förnuftet tänkte att allt var bra, så var det inte utan att magen drog ihop sig när han inte hörde mitt hej-rop när jag till slut kom hem. Men allt är väl. Han låg i min säng. Utan telefoner. Nu har vi mumsat lunch och jag ska känna hur sängen känns. 🙂