En mil, 40 minuter.

Må gud stoppa mig om någon gång säger till en deprimerad själ att motion och träning gör underverk med humöret. Om man inte kan ta sig upp ur sängen för att själen gråter svärta, kan man inte förväntas klara av ens minsta lilla promenad. Om vägen till kylskåp och toalett är den enda man orkar vandra, behöver man annat än motion. 

Men när man är uppe, jobbar några timmar om dagen och i alla fall försöker klara av familjelivet, kan motion och träning göra underverk med humöret. I dag har jag känt tunga känslor rinna av mig i takt med svetten. Krampen i magen släppa i takt med att musklernas värme ökar. Självföraktet gömma sig i ett hörn bakom prestationen. Nu är jag redo att förlåta Kalle, släppa morgonens sorg och kicka igång helgen.

För dig som tränar regelbundet och har gjort det genom livet, tycks säkert mina 40 minuter på en crosstrainer med lätt motstånd inte särskilt imponerande. Men för mig. Är det stort.