När man är Lundell-fan lever man med diverse citat. Mina favoritord av Hjälten är
Det finns en regnbåge i smärtan, utan tårar fanns den inte där. Isabella av Ulf Lundell

Ett annat citat har följt med mig sedan början av mitt förhållande med J, min förste man.

Jag ville dig aldrig nåt illa, men jag gjorde ont ändå. Det är bäst nu att jag håller mig stilla, nu när jag vet hur det kan gå. Den Vassa Eggen av Ulf Lundell

De här orden har jag alltid tyckt om, men inte kunnat applicera på mitt eget liv förrän den magiska, maniska sommaren 1997. Inte heller då gav jag dem den innebörd de har för mig i dag. Det har tagit många år att bearbeta den sommarens alla händelser.

I dag kan jag bara ana hur många jag gjorde illa med min maniska framfart. Någon kom säkert undan med ett glatt minne av en galen tjej, en virvelvind av sex och spontanitet. En och annan brändes kanske bara lätt i kanten och minns tiden med mig som något positivt i det stora hela. Ett flertal kanske har städat undan mig i minnets mörkaste vrår. Men jag vet att jag gjorde ont. Utan att vilja illa. Och jag vet att det finns en, två, flera män vars liv inte blev detsamma. Jag vet att jag med min framfart snurrade runt i redan öppna sår. Att läka de såren måste ha tagit tid. Tid där jag inte längre fanns.

Mina böner om förlåt hör bara gud. Och jag litar inte på att hon kan föra dem vidare till berörda. Så gott är inte vårt förhållande. Men jag hoppas att jag är glömd om inte förlåten.

Jag ville dig aldrig nåt illa, men jag gjorde ont ändå.

Förlåt.