I dag var det nedrans svårt att komma ur sängen. Fick ställa om alarmet och snooza en kvart extra. Kalle är orolig inför mötet. Jag är uppgiven.

Just nu ser jag fram emot att komma hem och gå och lägga mig igen. Det känns inte som den bästa moroten inför en onsdag i november, men den får duga eftersom jag inte orkar annat.