Helt stabil är jag inte. När min kollega säger åt mig att ta ledigt resten av dagen och underläppen genast börjar darra väljer jag att lyssna på henne och den. Stänger ner chrome där jag har jobbrelaterade sidor uppe, packar ner att göra-listan i säkert förvar i väskan. Nu ska jag bära ut väskan i hallde, dra på mig träningskläderna, fylla vattenflaskan och hoppas att kroppen klarar en tur på crosstrainern. Om det bor en liten förkylning bakom det deppiga, får jag ta det nätt och gå sakta en liten stund. Men jag behöver röra på mig om jag ska klara av eftermiddagens samtal på psykiatrin.