Det var så lätt när killarna var små. Det enda som satte stopp för frosseriet i leksaker till jul var ekonomin. Önskelistorna var långa, och det var bara att dela upp mellan oss, mormor och Stens familj.

När de blev lite äldre och jag ville ge annat än bara leksaker, köpte jag ett år sköldpaddan Xantippa. Hon trivdes nog aldrig hos oss trots att vi verkligen gjorde vårt bästa. Begravningen hon fick ett och ett halvt år senare var vacker och vi minns henne med värme.

Året efter blev vi faddrar till Christian Yorou i en SOS barnby i Benin. Han får hundra kronor varje jul utöver de pengar vi skickar månadsvis till honom och byn. De trehundra sparas till framtida utbildning.

Ett år köpte jag ett wii-spel till hela familjen, ett annat fick alla varsin mobiltelefon modell enkel. I fjol köpte jag en surfplatta till oss alla. Den är det mest jag och Ville som använder.

Upplevelser i form av biobesök, äventyrsbad, djurparker, utflykter till havet mm gör vi när andan faller på och det känns lite tokigt att ge i julklapp. Det gäller även stugvistelser och små semesterresor.

Så. Vad återstår? Utöver datorspel och spelkonsoller…

Olle lista är hyfsat bra. Från den kan vi nog hitta något även för mormor att ge. Villes är inte lika bra, men ett par vettiga saker har han önskat sig. Kalle däremot… Well – han kämpar på och kanske lyckas han komma på något mer än spel och en ödla.

Jag, då? Vad önskar jag mig förutom frid och en gladare själ?
Tja… sjalar och smycken funkar alltid. Presentkort på blommor. Ljusstakar och mysiga tofflor. I år vill jag dessutom ha en träningscykel, men det har vi helt enkelt inte råd med. En natt på hotell Renaissance i Malmö med barnvakt, bubbelvin och massor med sex. Ja. Det får stå överst. 🙂