Vi överlevde Väla. Ett surt barn precis innan hemfärd. Det kunde varit värre. Magen höll sig i schack. Det kunde varit mycket värre. Jag har handlat en hel del julklappar, men har ingen koll på hur mycket jag spenderat på vardera barn, så det blir till att läsa kvitton i morgon.

Nu har jag trampat av mig en hel del frustration och muttrande ilska. En mil (ja, ja…enligt räknaren) på 41 minuter gav en lagom varm kropp och ett lugnare sinne. Ungefär som ett glas single malt, alltså.