Jag kanske skulle döpa om bloggen så att du som läser är bättre rustad inför mina mörkare inlägg.

Ångest är för mig en av alla former helvetet kommer i. Sorg, skräck, förtärande sjukdom och total ensamhet är andra.

Vissa av helvetets kapitel kan man gräva sig ur. Slita och dra tills man kommer ut på andra sidan, ut i ljuset. Andra slukar dig till synes helt. Men med hjälp av kärlek, medicin, behandlingar, en varm hand i din kan du sakta börja klättra även ur det mörkaste djup. Det tror i alla fall jag. Men jag har inte varit i det mörkaste mörka, så jag vet inte. Jag har bara skymtat det långt där inne i det som är jag. Och jag vet att jag gång på gång hittar ljuset igen.

I dag är det lite mörkt. Men bara lite. I dag är det ångest och oro. En skymt av helvetet. Men jag ska övervinna den en än gång. Jag ska sova, resa mig, hitta styrkan och bestiga mina berg.

Med det här vill jag säga – jag har det tufft just nu, men jag vet att många, många har det värre. Mycket värre. Jag har kärlek, liv och trygghet. Jag har mig. Och jag duger.