Hela familjen hade kört till Linköping där jag skulle gå på bussen mot Göteborg där Mitt Livs Äventyr skulle börja. Det var tidigt på morgonen och kyligt i sommarluften. Jag hade slutat sjuan och skulle åka på utbytesresa till Boston, Linconshire, England. I tre veckor skulle jag bo hos familjen Young och när de veckorna var slut skulle dottern Tasha följa med hem till mig och stanna i två veckor. Resan var ett mer spännande alternativ till de populära språkresorna och jag var spänd men glad. Det var bara jag från Motala och på busshållplatsen väntade ett par familjer när vi kom fram.

Jag stod och småpratade med mamma och pappa när han vände sig mot oss. Han var den vackraste kille jag sett. Inte farligt snygg, utan tvålfager. Reklamsnygg. Pappa tappade hakan och viskade ”Honom måste du lära känna”.

Så kom bussen. Snabbt farväl och in i det okända. Letade reda på den vackre, satte mig i sätet bakom honom och såg till att få direkt kontakt. Hans leende var så otroligt vackert och alldeles oskyldigt. Soligt med perfekt vita tänder. Jädrar!

Han var så lätt att prata med. Hans leende så inbjudande, hans skratt så skönt pinsamt, hans östgötska engelska totalt avväpnande. Inom några minuter var vi vänner. Och den vänskapen höll i många år. Älskade vän, vart tog du vägen?