Jaha. Så var den här. Måndagen. Jag vill fortfarande inte jobba, men jag sitter med min frukost. Nytränad och nyduschad. Har sagt hej då till Sten och Ville. Bestämt att Ville ska åka linåkerbussen hem med de andra. Då kan han leka på skolgården en halvtimme i stället för att sitta fyrtio minuter i bussen och sedan vänta en kvart i bilen med mig till de andra kommer. Jo, för de har minsann ändrat rutten på den jävla skolbussen så att Ville får åka långa rundan både på morgon och eftermiddag.
Kalle har migrän igen. Eller huvudvärk. Eller lättja. Jag vet inte, men jag får inte iväg honom till skolan. I dag heller. Olle är förkyld och funderar just nu på om han fixar skolan. Gråten hänger i hela min kropp, men jag orkar inte släppa ut den. Måste behålla kraften till att jobba och känna mig behövd av fler än familjen. Det var ingen som sade att livet skulle vara lätt…