Tre timmar på jobbet klarade jag. Nu har jag tagit med mig kvällslektyr hem. Då får jag dessutom träna på att läsa papper. Dagen har varit hemsk. Jag upplever fortfarande att jag inte ser mer än i ett mycket litet fält rakt fram, på håll. Tangenterna på datorn är suddiga som attan och jag ser bara halva skärmen i taget. Suck. Tack och lov klarar jag att köra bil. Nu har jag vilat ögonen i en timme och ska ge mig på att betala räkningar. Blä på alla plan.
Kalle ligger i soffan och ser inte TV:n ordentligt, kan inte alls läsa texten hur han än vickar på nacken. Var det så han skulle bli av med huvudvärken? Varsågod, det är bara att välja – se dåligt eller ha ont.
Vi får försköka hålla ut. Det tar visst tid för våra hjärnor att ställa om sig. Önskar bara att det gick snabbare för min älskling.