Nytt tjat om glasögonen. I går gick det riktigt bra, jag hade ett hyfsat synfält och kände mig hoppfull. I dag är jag tillbaka på ruta två. Ser knappt datorn och världen är allmänt suddig. Hur jag ska kunna dammsuga har jag inte listat ut. Enda sättet att se golvet är att luta mig framåt och böja nacken samtidigt. Döden för ryggen. Att laga mat är också ett bry. När jag lagar mat tittar jag i nedre delen av glasen, och där kan jag ju bara läsa. Jag är alldeles för lång för att ha läsavstånd till stekpannan och det är en smula opraktiskt att sitta på en pall intill spisen och låta stekfettet spreja hela ansiktet. Muttrar och kämpar vidare. Jag har i alla fall en kompis att muttra tillsammans med. Hoppas på promenad i snön tillsammans med honom senare i dag.

Fotbollsmatch inställd pga snö på planen. Ville besviken. Och extra besviken för att han skulle vara med kompis efter matchen och vi inte vill köra till byn för att lämna och hämta honom. Jag är också besviken, för detta innebär att jag måste vara med och städa i dag. Muttrar ännu mer. Den här gången tillsammans med Ville.