Det blir inte alltid som man tänkt sig

Naken, precis utkommen från badrummet och duschen när telefonen ringde. Inget nummer jag kände igen, men känslan sade att jag skulle svara ändå. Liten Ville i andra änden. Tre timmar klarade han skolan, men sedan blev det för mycket. Ont i magen. Diffust, men likväl verkligt och påtagligt. Okej, jag får ställa om. Upp och torka håret, klä på mig hemmakläder i stället för de jag plockat fram för dagens möte. Messa Sten och Kalle. Ut i bilen. Svettas nu av stress och tidigare träningspass. Ringer upp kollegan så att jag kan prata fritt i bilen via bluetooth. Inget annat är möjligt på de nu glashala snövägarna till byn. Ingen lunchdejt. Inget styrelsemöte. Får tag i Kalle som får hämta Olle. De slutar vid lunch och har hemstudier på eftermiddagen pga utvecklingssamtal. Nu kan man tänka att två tonåringar lätt kunde ta hand om en sjuk tioåring. Men hos oss är det sällan så enkelt som det ser ut. Så här sitter jag nu. Intill liten med en kopp te. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Lämna en kommentar