Ringer till habiliteringen. Pratar en bra stund. Hänvisas till BUP. Ringer dit. Pratar en ännu längre stund. Vänder ut och in på nuvarande situation samt svarar på tusen frågor om barndom och personlighet. Hänvisas så småningom tillbaka till hab men nu till en annan person. Som inte svarar. Allt jag vill är att hjälpa mitt barn som inte mår bra. Nu är jag helt slut. Utmattad. Färdig. Har sovit middag och ätit lunch, men ögonen går fortfarande i kors och underläppen darrar.

I morgon får jag börja om.