Han blev så glad när jag sade att jag skulle titta på träningen i dag. Olle följde med och vi handlade mat innan vi gick till den fulaste båghall jag någonsin sett. Den unkna mögellukten blandas med årtionden av svett och det är knappt jag står ut med ljudet av gympaskor mot golvet. Men så ser jag honom. En liten, blond kille i vit tröja, svarta shorts och gröna fotbollsstrumpor. Han är det finaste jag någonsin sett på golvet av en båghall. Det är träningsmatch och jag försöker följa matchen men ser bara honom. Den enorma lycka det innebär att vara mamma slår mig hårt och jag biter mig i läppen för att hålla tårarna borta. Tack för att ni finns, mina älskade ungar.