Det här är Dusty. För sju år sedan kände vi varandra. Då tyckte hon inte om mig. Den enda uppmärksamhet jag förtjänade var när hon nafsade mig i hasorna för att valla bort mig från hennes gård. I dag har hon lett mig på promenad längs snöiga vägar. När vi gått respektfulla fyra kilometer (damen är inte purung längre) bad jag henne gå hem. Fick en puss på handen och en förstulen blick innan hon vände om och lufsade hem.

 

Om det inte vore för min sjukersättning hade jag aldrig orkat klä mig för en stavpromenad i halka och sol. Men i dag fanns kraften där och nu känner jag mig riktigt nöjd. Snart kommer Vildingarna hem, och förhoppningsvis finns ork även för dem. Förutsatt att Sten kör till fotbollen. 🙂 Ja – de spelar utomhus i flera minusgrader – det är ju inte snö på planen. Idioti om du frågar en stugsittare.