Jag har upplevt svindlande passion, fantastiska förälskelser i gross och parti, djupaste vänskap och varmaste kärlek. Jag lever i kärlek och det är ett av de största privilegierna en människa kan ha. Det allra största är barnen. De här barnen som fyller världen med sol, visdom och klingande skratt. Att just jag skulle få barn. Att just jag skulle få hålla nytt liv i min famn. Inte en eller två, utan tre gånger. Att just jag skulle få vara en del av detta mirakel. Måtte jag aldrig sluta känna tacksamhet över detta, det största.

Jag har precis varit och hämtat min LillVild vid bussen. Det blonda, alltid för långa håret. Det stora leendet. Den sprakande blå blicken. Ljuset omkring honom. De studsande stegen. Glädjen i snön. ”Hej mamma!” och mitt hjärta värker, får inte plats i bröstet. Allt svämmar över och jag vill stanna tiden. Låt mig fånga ögonblicket för alltid. Låt mig älska så här livet ut.