Det värker i vänster arm så jag knappt kan skriva. Nacken är snedvriden och ryggen trött och ond. Ögonen går i kors och tåras. I slutet av konferensen fick jag en och annan medlidsam blick och ett par klappar på axeln. Så blir det när jag leker frisk och jobbar en hel dag.

Tyvärr kan jag inte vara ledig i morgon, men jag tar en lång helg och beordrar mig själv att stänga av jobbtelefonen och förbjuder mig att kolla mejlen.

I morgon ska jag få massage och jag tror aldrig att det har känts så här välbehövligt innan. I kväll får det bli vetekudde på vänster sida och tekopp i höger hand. Just nu tycker jag synd om mig.