Liten är jätteledsen för att han måste åka en hel timme innan skolan börjar. Förstår honom. Han sitter på bussen nu och Kalle sover fortfarande. Livet är inte rättvist.
Precis när jag vant mig vid ensamheten på expeditionen kastas jag den här veckan ut i en massa möten med andra människor. I går ett par kollegor, i dag en hel konferens full med ordföranden och andra styrelseledamöter. Vi ska prata verksamhetsplan, strategier för att nå mål, äta gott och diskutera lärarlegitimationen. Det blir alldeles säkert en givande dag men det är inte utan att jag längtar efter helgen…
