Det blev ett kort besök i ishallen. Både Olle och Ville fick för ont i fötter och kropp av att åka, men en liten runda blev det i alla fall. Efteråt körde vi till bangolfen. Halva banan klarades av innan det blev syskonbråk och Kalle gav upp. Vi andra fortsatte, jag med tårarna brännande. Det är ju själve den att vi aldrig kan genomföra aktiviteter utanför hemmet utan att någon eller några blir ledsna. Jag vet ju att den här dagen var dåligt förberedd och jag vet vad det innebär. Men ändå. 😦 Hur som helst – fika fick vi göra i bilen på väg hem för att hinna i tid till Villes fotbollsträning och när vi väl kom hem var alla sams igen. Nu har Kalle en kompis här – de ska lan:a i natt. Tjo!