Glada i hågen körde vi till byn, lämnade Ville hos kompis, fixade bankkortet och jobbpappret. I god tid var vi på väg mot Landskrona och min mammografitid.

Vi kom ut på väg 17 och allt var frid och fröjd.

Tills jag plötsligt inte kunde få i en enda växel på Jotun.

Blinkade och svängde till kanten. Fortfarande lika kört. Stannade motorn och stratade igen. Kunde koppla och lägga i växel igen. Ettan, tvåan, trean, stopp.

Blinka in till kanten igen och nu gick bilen inte längre att stara med växel i. Tjo!

Jag, Olle, mormor och H i en bli vis vägrenen med tung trafik rusande förbi.