Snälla. Kan vi börja om? Starta veckan på nytt? Jag kan tom tänka mig att ta motionshalvtimmen en gång till för att få en nystart. Som det nu blev, sitter jag med ögon som svider av för många tårar, utmattad och frusen av allt det ledsna.

Det gör ont när ens egen mamma inte kan kramas. Det gör ont när ens egen mamma inte kan trösta.
Det gör säkert ont även i henne.

Kalle vaknade med huvudvärk. Eller. Kalle påstod att han vaknade med huvudvärk. Det spelar inte längre någon roll vilket som är sant. Sorg och misslyckande.

Ville fortfarande förkyld. Kan inte åka till skolan. Klagomål från mamma. Sorg och vägran att känna misslyckande.

Bilen på lagning. Hyrbilskontrakt måste förlängas för stora pengar. Två jobbiga telefonsamtal när snoret rinner.

Älskade pojkar med kramar och tröst ger mig en puff över kanten, upp ur hålet.

Jobbar ett par timmar vid datorn här hemma. Tacksamheten är stor. Vilket annat jobb hade jag kunnat ha som gav mig den möjligheten? Nu ska jag snart köra till byn på möte, Kanske är jag inte helt rödgråten när jag kommer fram.

Kanske kan jag ta mig igenom även den här måndagen. Tack för att jag fick skriva av mig.