Jag har en ledig måndag. Ledig från jobbet i alla fall. Om ett par timmar ska jag köra till Landskrona och träffa en för mig ny psykiater. Sedan min fantastiska Lis gick i pension för ett år sedan har jag inte träffat någon läkare och inte heller den här kommer att vara ”min”. Som väl är mår jag ju ganska bra nu. Om jag inte hade fått träffa samma läkare varje gång i början när jag fick diagnosen hade det varit risigt. Så jag får vara tacksam för mina år med Lis och nu får jag bita ihop och berätta allt den nya psykiatern vill höra. Vi får väl se hur långt tillbaka i tiden hon vill ta mig. Kanske inte alls. Kanske vill hon bara konstatera att medicinerna funkar… Hur som helst är detta en stilla början på ännu en hektisk vecka.