Gryning i Paradiset Rävetofta och den stilla trädgården fylldes av koltrastsång. Magi.

Klok som jag är tog jag vara på stunden och njöt i fulla drag. Nu är måndagsverkligheten i kapp oss med tonårsson som vägrar gå till skolan. Sorgen lägger sig som ett svettigt täcke över mig och jag får svårt att andas. Måste medvetet dra ett andetag i taget, tårarna bränner och underläppen börjar darra. Jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Nu gråter jag i vanmakt. Villes mjuka armar runt min hals och genom kärleken påminns jag om hur alla drabbas av detta. Fan.