Någonting är inte rätt. Morgontimmarna var fyllda av oroliga, konstiga drömmar. Kroppen var fullständigt ointresserad av att röra på sig. Det blev tjugo minuter i långsam takt innan jag gav upp. Jag är så trött, så trött, så trött. Vill vara ensam. Behöver vila. Ensam. Men Kalle har migrän igen, och den nya migränmedicinen fanns inte på vårt apotek i fredags, så den har vi inte fått än. Får försöka hämta den i dag så att han kan prova den i kväll. I morgon väntar nationella prov…

Så. Ingen vila ensam. Men en ledig eftermiddag har jag i alla fall att se fram emot.