Som jag trampade för att komma ifrån jobbet! Alldeles blöt i svett trots att jag till slut bara hade t-shirt till byxorna och det bara var några få grader varmt i uterummet. En bit på väg kom jag och snart hade jag annat att tänka på. Olle kom inte hem med bussen och Sten fick köra och leta medan jag ringde runt till kompisar. Olles batteri i telefonen var dött och han kom sig inte för att fråga någon om lov att låna telefon när busschauffören hade för sig att det var påsklov. Efter denna upplevelse (Sten och jag hann måla upp många, många hemska scenarier…) kommer Olle att ha laddad telefon eller låna av någon, det tror jag bestämt. När jag var som mest orolig och lät tårarna rinna, kom Kalle och frågade varför Olle gick på vägen.

Den lättnaden.

Nu har vi ätit våfflor och njutit av att vara tillsammans. Jobbet ligger och gnager, vill inte släppa taget, men jag fick i alla fall trampat av mig en del frustration. I morgon kommer kommunens skolbussansvarige att få ännu ett samtal från den här besvärliga tigermamman. Morr.

Och på fredag kopplar jag vidare telefonen och stannar i bingen.