Oj, vad jag ser fram emot påsklovet. Att ha barnen hemma i tio dagar är ju inte bara härligt, eftersom mitt ensamhetsbehov inte på långa vägar är tillfredsställt. Men jag längtar efter att lärarna ska vara lediga så att inte fler av dem hamnar i kniviga situationer och behöver fackligt stöd. För nu är mina 20 veckotimmar fyllda av medlemsärenden och jag har knappt möjlighet att få något annat gjort. På tisdag är det central samverkan och på måndag hoppas jag få tid att läsa alla handlingar, bl a kompletteringsbudget. Onsdag håller jag öppen för möten med arbetsgivare (har ett par stycken som måste göras), efter det tänker jag hålla påsk. Det är svårt att sluta jobba efter de fyra timmarna om dagen, men jag känner så tydligt att jag måste fortsätta kämpa med det eftersom jag helt enkelt inte orkar mer än så. En del arbetsuppgifter har jag delegerat till övriga i styrelsen, men just medlemsärendena är svåra att lämna över.