Tänk att jag som hatade idrottslektionerna mer än något annat, jag som varit överviktig i tjugo år och aldrig funnit någon glädje i att röra på mig. Tänk att jag just gick ur sängen en lördagsförmiddag, klädde mig i träningskläder (tänk att jag äger träningskläder) och satte mig på motionscykeln. Den tuffa delen av programmet var hemsk i dag och ja, jag ville ge upp. Men det gjorde jag inte. Jag pausade för vatten, hämtade andan och trampade vidare. Tänk att jag äger ett par hantlar och att jag, trampande på lätt motstånd, lyfte dem för att stärka gäddhängsarmar. Tänk att jag efter en halvtimme lade mig på mattan och gjorde hundra situps. Tänk, va. Det är helt märkligt. Jag är imponerad.