I morgon var veckans enda orörda dag. Jag tänkte köra in barnen till skolorna och börja lite efter åtta. Ensam på expeditionen. Bara jag och min långa attgöralista. Så. Pling! Mejl med frågan ”kan vi träffas och prata i morgon runt 13?”. Eftersom just morgondagen var tom och jag inte har en enda lucka på två veckor framåt, så kunde jag inte med att säga ”Nej, jag jobbar ju helst förmiddagar.” Men okej – en timmes sovmorgon blir det i alla fall innan skolbussen går och lite ska jag väl hinna bocka av från listan ändå…