Så stresstålig som jag är just nu har jag inte varit på många år. När jag startade jobbtelefonen i morse rasslade det in röstmeddelanden och sms. Visst kändes det lite jobbigt. Visst gick jag upp i varv en del. Men jag känner att jag klarar av det utan tankarna spinner iväg och adrenalinet sprutar. Till viss del beror detta på att jag trivs med det jag gör. En annan faktor är att jag kan lägga upp min arbetstid ganska fritt. Men det jag tror är allra viktigast är motionerandet. En halvtimme om dagen bara för att må bra fungerar. Självföraktet har fått sig en törn och när kroppen känner sig stark hänger psyket på.

Att jag fortfarande blir alldeles utmattad efter varje fyratimmars arbetspass, är en annan sak. Det har med min sjukdom att göra. Jag blir lättare trött, helt enkelt. Men tänk att jag klarar fyra timmar om dagen och inte har varit heltids sjukskriven mer än fyra (?) dagar hittills det här läsåret. Heja mig!

Nu ska jag ta tag i den här dagen samtidigt som jag får försöka planera morgondagen så att jag hinner så mycket som möjligt före helgen.