Solen går ner bakom ”garaget” i Paradiset Rävetofta med ett löfte om ljumma sommarkvällar och bara fötter på varm trätrall. Jag har bytt vinet mot vatten och sjunger Jag är ingen soldat. I morgon fyller min lillkille elva år och jag känner mig trots allt ganska nöjd med att åren rullar på. Nyss sade han (apropå att vi inte heller i år har köpt en jättehög med presenter): 

”Om vi hade tokmycket pengar skulle vi väl ändå bo kvar här? Det är ju här alla minnen finns. Och ungdomsminnen är det viktigaste i livet.” 

Älskade, älskade barn. Jag kan på riktigt känna hjärtat svälla. Kom, så går vi och lägger oss så att morgondagen kommer fortare.