I dag orkade jag ta mig an det ljuvliga vädret. Det blev en backig milsrunda med makalös utsikt på besvärligt grus. Riktigt härligt och stundtals körde jag ifrån ångesten.

Nu har den kommit ikapp mig igen, men det varma uterummets sommarkänsla och ljudet av barn som leker utomhus väger upp en hel del och den kvävande känslan tar bara fatt i mig lite då och då.

Varken jag eller Ville blev av med våra jobbiga grejer i dag. Hans lärare var sjuk och mitt möte hade varit förra veckan (Varför meddela Lina?) så nu måste vi båda ladda om. Jag får vänta en vecka. Ville vet inte när läraren kommer tillbaka. Tufft. Men vi låtsas att vi är tuffare.