Bortsett från alla möten med skolan och skola och habilitering tillsammans där vi diskuterat motivation till skolgång har jag drivit ett annat spår. Sedan jag började misstänka att Kalle är deprimerad och bestämde mig för att hjälpa honom med detta har det gått till ungefär så här:
(Vi börjar i februari.)
- Jag ringer i desperation habiliteringen när K ännu en måndag stannar hemma från skolan och gömmer sig under täcket. Säger att jag misstänker att han är deprimerad. Hab lyssnar och skickar mig vidare till bup.
- Jag ringer bup. Pratar över en timme om allt rån förlossning till nuläge innan människan jag pratar med kommer på att hon ska fråga en kollega hur de ska göra.
- Bup ringer tillbaka. Hänvisar tillbaka till habiliteringen eftersom ”Ni redan har kontakt med dem och Kalle känner sig trygg där.” (Ingen som frågar mig hur K känner – han struntar nämligen fullständigt i vem han ska prata med, alla är lika illa.)
- Jag ringer habiliteringen och berättar att det är de som får äran att ta hand om detta. Tid bokas med psykolog.
- K träffar psykologen, jag får träffa specialpedagogen under tiden. Sedan samlas vi alla fyra till ett mycket märkligt samtal där psykologen berättar att hon sagt till K att det blir bra när han flyttar hemifrån och att han ska göra det så fort det går. Sedan ber hon mig inför K berätta vad jag ser hos Sten. Detta pga att K berättat att han och pappa bråkar. Jag känner mig kränkt och vill bara gå hem.
- Skolhälsan kontaktar oss pga Kalles höga skolfrånvaro. Jag ser vår chans och nämner depression.
- Vi träffar skolläkaren som verkar lyssna, ser till att blodprover tas och kontaktar sedan habiliteringen igen.
- Sten och jag blir kallade till möte på hab. Vi ska träffa psykologen som vill att K ska flytta hemifrån samt specialpedagogen.
I dag ska vi på det mötet. Det gått snart tre månader sedan jag drog igång detta och ingen verkar ta oss på allvar. Att påstå att det känns läskigt är en underdrift. Jag lovar att jag blir helt galen om vi inte kommer vidare efter i dag. Om de fortfarande inte har annan hjälp än psykologsamtal att erbjuda tar jag Kalle till husläkaren i morgon.
