Mötet gick bättre än förväntat. Men det säger ju nästan ingenting, eftersom våra förväntningar var lååååga. Mest intressant och tämligen förbryllande var att psykologen verkar ha ändrat inställning till Sten. I vanlig ordning hände just ingenting – så är det alltid på habiliteringen, det ska gå så förbenat sakta. Vi fick 90 minuter att prata av oss och vi var tydliga med att vi vill ha hjälp med Kalles mående. Resultat – tid ska bokas hos deras sjuksköterska och så småningom läkaren. Men innan Kalle får träffa dem, måste han ha ett samtal med psykologen igen. Vi ville be henne fara och flyga eftersom ett samtal med henne står typ sist på Kalles lista, men vi förstår att om vi ska få mer hjälp, så måste Kalle själv be om den. Lycka till mitt älskade barn. ❤