Regnet smattrar mot uterumstaket och jag är tacksam. Fixar inte den press jag låter solen ha på mig. Orkar inte stå emot den. Så jag tänder ljus och försöker känna en smula mys. Jag får så fina mejl och kommentarer där ni ber mig ta hand om mig. ”Ta hand om dig” är en av mina favoritfraser och jag avslutar gärna ett kort samtal eller ett mejl med just de orden. Tänk om jag kunde ta de till mig lika lätt som jag säger dem. Men jag blir varm av omtanken och jag gör ett tappert försök. Efter en gräsligt smärtsam stund hos barnmorskan körde jag till ica. Där smög jag mellan hyllorna och gömde mig vid ett par tillfällen när jag såg någon som kunde tänkas vilja prata med annars så sociala mig. (Förlåt om du såg mig – det var inget personligt.) Plockade ihop en kycklingsallad och körde hem. En stund på soffan i ett soligt, varmt uterum med öppna fönster förvandlades till ett kraftfullt smattrande, stängda fönster och tända ljus. En bra minidokumentär på datorn till lunchen och jag tycker att jag tar hand om mig ganska bra. Snart kommer barnen hem men först ska jag låta en kopp te ta hand om mig lite.