Se – jag kan fatta beslut och stå fast vid dem.
Här sitter jag nytränad och nyduschad klockan halv åtta. Jag ska köra killarna till skolan och sedan ska jag handla. För att kunna fatta detta till synes enkla beslut krävdes att jag får tänka mig att handla igen på fredag. Att köpa mat för hela långhelgen blir övermäktigt.

Att tänka sig att jag alldeles nyligen faktiskt jobbade och fattade otaliga beslut varje dag känns fjärran.

I eftermiddag ringer psykiatrisköterskan. Måtte hon ha en snabb läkartid till mig så att jag slipper gå till vårdcentralen. Så. Nu svettas jag igen. Fan.

Så kommer Kalle ner och hävdar att han har migrän och vägrar gå till skolan.  Nu rinner svett och tårar i strida strömmar.

JAG BEHÖVER VARA ENSAM