Titta – allt är inte elände, trötthet och tårar. Så här kan man se ut efter en liten joggingsväng till bussen tor. När smärtan i ben och rygg tystats av endorfinerna och man just fått den ypperliga idén att tvätta uterumspartierna i stället för att försöka varva ner på bollen.

När Sten kom hem och hittade mig med fönsterskrapan i högsta hugg hördes något om ”inte hamna i hypomani…”. Nu är uterumsfönstren skinande genomskinliga och än mer en utmaning för humlorna. Jag är nyduschad och sugen på att ta mig an världen med min energi. 

…så jag sätter mig i min soffa och försöker hitta något lagom tråkigt att göra. Typ radio och korsord. För hur härlig än hypomani än kan vara, så vet jag att det inte är värt det. Suck, vad duktig jag är.