Jag är så hård mot mig själv. Jag kan se det, men har svårt att göra något åt det. Just nu är jag fylld av skam. När jag skulle skriva in dagens motionspass i kalendern, upptäckte jag ett totalt bortglömt möte som skulle ägt rum en timme tidigare. Jag undviker nämligen att titta i kalendern, eftersom det stressar mig att jag inte jobbar. Resultatet blev ett missat möte av vikt för Kalle. Illamående ringde jag en av de två vi skulle träffat och bad om ursäkt så mycket att hon fick helt nog av mig. Ingen större fara, de skickar en ny tid. Att de inte hört av sig för att fråga var vi blivit av spelar mindre roll när jag nu trycker ner mig själv i skorna och berättar för mig själv vilken dålig mamma/människa jag är.