Ett par dagars andrum fick jag. Och det är jag oändligt tacksam över just nu när jag känner oron basunera ut sitt återtåg. Klumpen i magen, den allt för grunda andningen, ångesthelvete och tjatig oro. Ni är inte välkomna tillbaka och jag ska mota bort er så fort jag bara kan. Men just nu kan jag bara luta mig tillbaka och låta mig intas. 😦