Kollar jobbmejlen. Nytt ärende. Bara att skicka vidare. Men pulsen går upp, svetten bryter fram, tunnelseendet tar över. Glad för svarsmejl där man önskar att jag kryar på mig. Snabbt. Skönt att bli påmind om att jag gör ett hyfsat jobb när jag väl är där och att någon saknar mig. Mindre skönt att bli påmind om hur stresskänslig jag är. Läkarintyget gäller bara veckan ut, men jag ställer mitt hopp till telefontid med läkaren i morgon. Jag är ganska långt ifrån redo att börja jobba. Ledsen Lina.