I kväll sänder SVT första delen i dokumentärserien ”Mina två liv” om bipolär sjukdom. Jag välkomnar serien med öppen famn. All kunskap som kan spridas bör spridas och jag har förhoppningar att den här serien kan öka kunskapen kring bipolär sjukdom och därmed förståelsen för alla oss som lever med den – sjuka, anhöriga, vänner, kollegor…

I dag har jag fått nya direktiv om medicinering. Jag har en ny läkare och alla läkare har sitt sätt att se på medicinerna. Nu ska jag inte tveka att ta Sobril även dagtid så snart jag känner att ångesten blir svårhanterlig eller om jag går upp i varv. Sobril är en bensodiazepin och dessa är beroendeframkallande. Därför är jag rädd att ta den för ofta, men läkaren menar att jag ska vara mer rädd att gå in i hypomani. Hon har också bett mig öka dosen Seroquel så att jag får sova bättre nu när jag inte mår bra. Av Seroqulelen går jag upp i vikt. Min grundmedicin är Lithionit och den fungerar bra, men räcker inte till trots att dosen är rätt. Därför har jag Seroquel som extra stabiliserande och Citalopram mot depression.

Att behöva öka medicinintaget känns naturligtvis inte alls roligt, men jag försöker gilla läget. När jag vill lägga ner medicineringen helt (jag kan ju trots allt inte jobba mer än halvtid och inte ens det klarar jag hela tiden) minns jag hur jag var sommaren -97 och så applicerar jag den Lina på mamman Lina. Plötsligt känns det helt okej att knapra piller. Jag vill inget hellre än att vara en fungerande mamma och fru.