En sak om dagen klarar jag i alla fall. I går var det telefonsamtal. I dag ska jag handla mat. Tar med mig killarna så jag har några att luta mig mot.

Just nu sitter jag och försöker lyssna på vad kroppen egentligen säger. Om den bara känner sig lat och bör dras till motionscykeln eller om den inte är kry. Termometern visar 37 grader, så jag skulle kunna säga att jag är feberfri, men när jag är frisk visar den aldrig över 36… Så jag fortsätter försöka tolka signaler. Kanske drar jag på mig kläderna och lyckas, kanske får jag avbryta, kanske kommer jag inte ut alls.  Större beslut än så här klarar jag inte att fatta. Det här är på gränsen för min förmåga.

Uppdatering:
Jag kom på lösningen! Jag väntar med motionerandet till kvällen. Om jag fixar att handla utan att må fysiskt dåligt så pallar jag en halvtimmes lugnt trampande. Dessutom får jag en timme till i lugn och ensam ro.