Jaha. I går såg jag ett annat mönster, i dag vaknade jag med ångest. För stunden är jag lugn och stillsam. I så god balans jag kan önska just nu. Ångesten rann av mig med svetten vid träningspasset. En fantastisk känsla. Med ny ork och ny glädje har jag pysslat om mig själv med hårinpackning, ögonfransfärgning (totalt osynligt = värdelöst), benrakning, fotfixande, svagt kaffe, radio och korsord.

Ville ringde och frågade om han får sova hos kompis i natt. Ja, visst. Nu får jag snällt packa ihop det han behöver till matchen i morgon bitti. Nu får jag snällt sakna och längta. Jag gillar inte när flocken inte är samlad på nätterna, så är det bara. Olle vill till Helsingborg med sitt tjejgäng så han fick med jojo-kortet (Skånetrafikens betalkort) mot löftet att höra av sig när han vet hur allt blir. Kalle har varit mycket hjälpsam i dag. Han har packat in all mat i skåpen och han har fyllt mina dosetter med medicin. Nu njuter han fredag och längtar efter morgondagen då bortflyttad kompis kommer för att LAN:a natten lång. Jag har så stora barn. Hur gick det till? Vart tog åren vägen? Jag vet att jag njutit varenda ett, men jag minns dem knappt.