Alldeles snart ska jag försöka motbevisa mig själv. Jag är nämligen näst intill övertygad om att det jag behöver är ännu mer sömn. Det är svårt att tro annat när både kropp och själ signalerar utmattning. Men jag ska minsann dra på mig de nya träningsshortsen och lägga fram de nya hantlarna. Kanske rentav öka motståndet på cykeln bara för att. För en liten, liten del av mig skriker att jag visst kan. Att jag visst är stark. Att jag visst är en superhjälte. Må den delen överrösta det trötta.
Utfärden till Svalöv bjöd på ett trevligt besök på banken, ett dyrt besök på apoteket, ett fruktlöst besök i blomsteraffären, bättre tur på ICA, ett trevligt möte med annan fotbollsmamma som liksom jag vet hur mörkret känns, ett inköp av kontantladdning av mobil till kvinnan från Moldavien – hon som sitter utanför ICA och längtar efter sina barn. Har vi råd med studentpresent, så har vi råd med medmänsklighet.
