Kalle har köpt loss sin skoldator. Enligt serviceavtalet skulle den få nytt batteri och enligt skolan skulle Dell ringa mig för att sedan skicka en tekniker. Förra onsdagen ringde Dell när jag inte hade möjlighet att svara. Eftersom det gått en vecka bestämde jag mig för att ringa tillbaka. Letade reda på numret i mobilloggen och beväpnade mig med tålamod.

”Välkommen till Dell, bla bla tryck ett bla bla”
olidlig musik
”Välkommen till Dell jag heter Eeeeeliiin bla bla bla bla kopplar vidare”
olidlig musik
”Välkommen till Dell support jag heter Peeeeteeer bla bla bla serienummer på datorn? bla bla, finns i systemet, kopplar vidare till Pro support”
olidlig musik
”Välkommen till Dell Pro support jag heter Daaanieeeel bla bla serienummer, bla bla, ingen kontakt mellan er och Dell registrerad, bla bla inget syns här, bla bla, avtal, bla bla kolla batteriet bla bla, ska inte vara svårt, bla bla, vänta nu ser jag här bla bla går inte att kolla batteriet bla bla, skickar inte ut tekniker, bla bla bara batteribyte, skickar nytt batteri bla bla, vänta, inte på den här modellen, bla bla tekniker, bla bla kontaktuppgifter bla bla tekniker ringer i morgon”

Tjugo minuter senare och svetten sprutar som efter värsta träningspasset eller ångestattacken.

Passar på att ringa Ford när jag ändå är igång. Jotun strular med backspeglar och fönster. Känns inget vidare att köra 120 mil utan backspeglar. Bestämmer mig för att ringa Ford i Lund i stället för i Helsingborg. Kortare sträcka att köra och trevligare på alla sätt.

”Välkommen till Ford bla bla tryck två”
olidlig musik (är det en konspiration?)
”Välkommen till Ford, verkstaden, regnummer?, problem?, vilka dagar passar dig bäst? bil att köra fram och tillbaka med? okej, fredag? så tidigt som möjligt, vi ses”

Fem minuter senare och svetten har lagt sig.