Ringer Tallinksilja för att kolla om de kommer att släppa på mig på färjan utan legitimation.
Svar: Nej.
Men jag kan checka in i automat och hoppas att ingen kollar leg när jag går på. ”På egen risk”.

Ringer polisen och hör mig för om id-handlingar.
Enda chansen är att sätta sig på Arlanda på tisdag morgon och vänta på tur att fixa ett akut-pass.
Det var inte så vi hade tänkt oss stockholmsvistelsen.

Pratar vidare med polisen som påpekar att jag måste ha id-handling för att få ut körkortet.
Vad fan.
Moment 22.

Pratar med mamma som är den som betalar kryssningen.
Kommer fram till att vi tar risken och försöker ta oss ombord.
Om jag inte är välkommen, så får de åka som vill och kan.

Mitt resårband är tänjt till gränsen.
Ge mig inte en endaste liten utmaning till för då brister det.
Och resårband som brustit tar tid att laga.

I morgon är ännu en prövningarnas dag.
Den här familjen är inte bra på att packa. Inte bra på omställningar, förändringar, stress.
Orkar du skicka en tanke, en bön, så är den varmt välkommen.

Klockan är satt på halv nio.
Klockan elva ska vi minsann strunta i allt jobbigt och viktigt och ägna oss åt Minionerna. Tjo!