Vi körde 45 minuter till glasverkstaden.
Vi gick in.
Vi möttes av en skamsen kille.
Fel glas hade skickats.
Ingen hade tänkt på att ringa mig.
Tack så jävla mycket.

Ny tid på torsdag.
För jag älskar att köra nittio minuter ett par gånger i veckan utan att få något uträttat.

Om jag skulle räkna på antalet timmar jag har spenderat med att röja upp efter bilinbrottet. Då skulle jag gömma mig under en Sten och aldrig titta fram igen. För nu. Är. Jag. Trött.