Hur jag skulle mått utan all kärlek som omger mig, vete sjutton. Men när jag kan må så här dåligt mitt i all värme, kan jag bara gissa hur illa det skulle varit utan.

Min älskade familj stöttar, kramar, pussar och klappar bort en stor del av det onda.

Mina vänner, både de jag träffar fysiskt och alla som finns här i bokstäverna, stöttar, kramar och pratar bort en annan del av det onda.

Det är fint att vara älskad.

Extra fint när livet går i moll och tårarna bränner. När magen är en hård knut av återhållen ångest och altt jag vill är att sova bort  tiden.

Nu ska jag lägga den här dagen bakom mig. Titta på lite vetenskap (som Ville säger) tillsammans med min simkille, lyssna på bok tills jag somnar och förhoppningsvis kan jag vakna i en strimma glädje.

I morgon ska jag träffa en av mina fina vänner, träna på motionscykeln för första gången på nästan två veckor, kanske vika tvätt och sedan bara finnas till.

Torsdagen blir en klättring på mentala berg, många bilresor och mycket stress, hög press.

Men först.

Natt.

Och morgondag.

Tack för att du finns därute. ❤